Det som håller även när ingen ser

Dygd är ett val ingen behöver se

Utifrån bedöms dygd ofta efter vad man gör, om man är hederlig, hjälpsam eller ärlig i handling. Inifrån är den snarare en riktning man håller sig till även när ingen ser, ett val att göra det goda för dess egen skull och inte för beröm.

Det är okej att leva mycket. Jag har det i min natur och tänker inte sluta. Men det får bara vara okej så länge jag följer de etiska principerna, och de behöver vara lika mycket min natur. En regel jag håller mig till är att vakta tanke, ord och handling, i den ordningen. Håll dina tankar sådana att du alltid kan svara sanningsenligt om någon frågar vad du tänker.

Några rader ur Marcus Aurelius som jag bär med mig: vi är sociala varelser, skapade för att hjälpa varandra. Se en människas karaktär som helhet. Ingen gör fel med vilje. Ingen är perfekt, du själv inte heller. Det är vår egen bedömning som upprör oss, inte det som händer. Och det är galenskap att förvänta sig att andra ska vara perfekta.

Karaktären formas i det som aldrig syns

Karaktär bedöms utifrån av vad man gör när det märks, i stora avgörande stunder. Inifrån formas den mest av vad man gör när ingen tittar, av de många små val som aldrig syns utåt. Det är summan av dem, inte de stora ögonblicken, som avgör vem man faktiskt är.

Alla människor har samma värde, men beteendet värderas, och beteendet över tid är karaktären. Världen känner dig bara genom dina handlingar. Det som värderas högst är sanning och kärlek, och ett högt värde kommer av att handla utifrån dem utan undantag, med samma beteende mot alla. Varierar beteendet efter sällskap är det hyckleri. Så karaktären är i slutändan det enda av verkligt värde i livet, och det enda som på riktigt stärker eller försvagar självkänslan.

Vilka man umgås med är avgörande, mer än man vill tro. Det är instinktivt svårt att låta bli att äta om delikatesser står framdukade, och lätt om de inte finns där. Samma sak med karaktären. Att vara principfast är också en del av det: antingen gör man något eller så gör man det inte, och sedan håller man sig till det man hängett sig åt.

Snällhet måste vara ett fritt val

Snällhet är lätt att uppskatta utifrån, ett leende, ett hjälpande ord. Inifrån behöver den komma från ett fritt val, annars blir den bara ett annat namn för att inte våga säga nej. Snällhet som inte går att välja bort är inte riktig snällhet.

Snäll är när man ger kärlek och energi, inte materia. Att ge kärlek och energi är alltid snällt. Och det märks i ansiktet. Det finns ett leende som bara sitter i munnen, och ett leende som kommer hela vägen från hjärtat. Jag har haft perioder då det första var det enda jag kunde. Skillnaden syns.

Välvilja som grundinställning

Välvilja syns utifrån i handlingar som gynnar andra. Inifrån är den en grundinställning till världen, ett antagande om att människor runt omkring i grunden vill väl, vilket gör livet lättare att leva. Kärlek blir ofta synlig för andra just genom välvilja, den yttre handling som visar vad som redan finns inifrån.

Generositet, välvilja och ödmjukhet utan motkrav. Det är den formulering jag återkommer till. Man kan aldrig ge lika mycket som man får tillbaka, men det är inte därför man ger. Om tio personer samarbetar kommer de längre än om tio personer konkurrerar, det är min övertygelse. Den som ser sig som en del av allt vinner alla tävlingar, inte bara den enskilda, för då är det en fröjd att se andra vinna. Ett sätt att hålla isär det: samarbeta om det väsentliga, tävla om det oväsentliga.

Har du tankar om det här: hej@bauder.se