Begrepp
Ord jag ofta återkommer till
En liten uppslagsbok, sökbar och öppningsbar, för ord som annars bara snuddas vid. Klicka på ett begrepp för att läsa hur det kan se ut utifrån, och hur det kan kännas inifrån.
Skriv i rutan för att söka, eller klicka på ett ord för att läsa mer om det.
44 begrepp
Utifrån ser handling och reaktion ofta likadana ut, någon gör något och ett svar följer. Inifrån är skillnaden stor. Att agera kommer från ett eget val och en riktning man själv har valt, medan att reagera styrs av det som just hände, av rädsla, sår eller vana. Frihet börjar ofta i den lilla paus där man kan välja det förstnämnda.
Utifrån är balans att fördela tiden jämnt mellan olika saker. Inifrån är den att kunna vara verksam i det yttre och ändå ha mer kontakt med det inre än med det yttre. Allt med måtta, och måtta är jämvikt, som är avslappning. Lagom energi ger stillhet, för lite och för mycket ger oro. Gränserna sträcks som senor, lite i taget, med vila när det gör ont.
Sett från utsidan är begär bara en önskan, ett sug efter något man vill ha. Inifrån kan det kännas som en tomhet som ropar efter att fyllas, av mat, uppmärksamhet, kärlek eller makt. Begär är inte fel i sig, men blir tyngre ju mindre man förstår varifrån det kommer.
Utifrån är bekräftelse ett leende, ett beröm, en klapp på axeln. Inifrån handlar den om vad som faktiskt bekräftas, inte bara om att bli sedd. Bekräftar man det yttre, hur någon ser ut eller presterar, försvinner känslan nästan lika fort som den kom. Det är bara bekräftelsen av de inre, beständiga egenskaperna, som ärlighet, omtanke och mod, som faktiskt stödjer självkänslan och stannar kvar.
Sedd från utsidan kan belåtenhet se ut som att sluta kämpa. Inifrån är det tvärtom, ett lugn som kommer av att ha slutat jämföra sitt liv med någon annans mall. Belåtenhet är inte att man har fått allt, utan att man har slutat sakna det man inte har.
Utifrån bedöms dygd ofta efter vad man gör, om man är hederlig, hjälpsam eller ärlig i handling. Inifrån är den snarare en riktning man håller sig till även när ingen ser, ett val att göra det goda för dess egen skull och inte för beröm.
Utifrån är egot självupptagenhet. Inifrån är det reaktionsmönster som vill göra själen belåten med hjälp av den yttre världen, och som lurar själen att det den söker finns där ute. Egot håller oss vid liv och ska inte dödas, men tämjas. Det avgörande är hur mycket det omfamnar: bara en själv, familjen eller allt. Kärlek och ego hänger ihop åt motsatt håll, och när själen blir sedd upplöses egot.
Sett utifrån handlar empati om att förstå vad någon annan känner. Inifrån är det att för ett ögonblick låta den känslan röra en själv, utan att ta över den eller drunkna i den. Empati utan gränser blir tärande, men helt utan den blir man kall.
Utifrån syns energi som tempo, som hur mycket man orkar göra. Inifrån är den snarare ett tillstånd, hur fritt eller trögt livet flödar genom en. Den energi som kommer från vila och mening håller längre än den som drivs fram av stress.
Utifrån är evighet ett ord för oändlig tid. Inifrån kan det snarare vara ett tillstånd utan tid alls, de stunder då man är så närvarande att klockan tappar sin betydelse. Man behöver inte tro på ett evigt liv för att känna igen den känslan.
Sedd utifrån kan frihet se ut som att göra vad man vill, när man vill. Inifrån är den ofta mindre och stillare, friheten att känna vad man känner utan att döma sig själv för det. Den yttre friheten kan man förlora på en dag, den inre är svårare att ta ifrån någon.
Utifrån ser förlåtelse ofta ut som ett samtal, ett handslag, ett ursäkta som tas emot. Inifrån är det ett beslut att sluta bära på en tyngd som mest skadar en själv. Man förlåter inte för den andres skull i första hand, utan för att slippa dra runt på det längre.
Utifrån klingar ordet stort, som något som hör till tempel och gamla texter. Inifrån kan det vara enklare, en känsla av att vara sammankopplad med något större än sitt eget ego, av kärlek utan villkor. Man behöver inte kalla sig religiös för att ana den känslan ibland.
Utifrån är intuition en magkänsla man antingen har eller inte. Inifrån är den själens svar på sinnenas intryck, subtila signaler från livet om vad som kommer. Den finns starkare hos vissa, men alla kan öka sin egen. Ju mindre ego, desto mer drivs handlingarna av intuition i stället för av egots reaktionsmönster. Man känner inte när man handlar ur den, men man kan se det efteråt i vad man gjorde.
Sett utifrån bedöms karaktär av vad man gör när det märks, i stora avgörande stunder. Inifrån formas den mest av vad man gör när ingen tittar, av de många små val som aldrig syns utåt.
Utifrån är älska bara en starkare version av att tycka om, och kär en starkare version av älska. Inifrån handlar skillnaden också om hur högt priset blir. Ju mer man tycker om, älskar och blir kär i någon, desto mer av det dagliga välmåendet flyttar in i just den relationen, och desto mer finns det att förlora om personen försvinner. Det är ofta där svartsjuka har sin rot.
Den man är kär i eller älskar kan ändå väcka en känsla av kärlek, som ett yttre fenomen som påminner om något inre. I stunden blir det lätt att känna kärlek för hela sitt liv, för att man blir sedd och bekräftad av just den personen. Men försvinner personen försvinner ofta den känslan med, eftersom den var knuten dit. Kärlek som byggs inifrån, oberoende av vem som finns runt omkring, är det som blir kvar även då.
Att bli kär i någon kan tas emot som en påminnelse snarare än en förklaring. När känslan väcks är det lätt att tro att det är personen själv som skapar den, men det är egentligen ett tecken att lägga märke till: vad är det här jag känner? Då kan blicken vändas inåt, mot den känsla man egentligen alltid vill ha, oberoende av yttre omständigheter, i stället för att låsa fast personen som villkoret för den. Tacksamhet är en bättre riktning än att klamra sig fast, du fick mig att känna kärlek, snarare än du måste stanna för att jag ska få känna den. Den kärleken kan kännas igen ända från sitt djupaste ursprung, och växer sedan vidare på egen hand, oberoende av vem som finns runt omkring.
Utifrån visar sig kärlek i handlingar, i tid man ger, i ord man säger. Inifrån är kärlek ett tillstånd snarare än en känsla för en enda person, kravlöst och allomfattande, ett sätt att möta världen med öppenhet istället för rädsla. Någon man älskar eller är kär i kan väcka den känslan och göra den lättare att nå, men kärleken i sig går att bygga oberoende av vem som finns runt omkring, rakt inifrån.
Utifrån ser ett kärleksfullt beteende varmt och omtänksamt ut. Inifrån kommer det ur att man redan känner sig full, inte tom, så att det man ger till andra inte är ett sätt att fylla sig själv.
Utifrån liknar medkänsla omtanke om någon som har det svårt. Inifrån innehåller den också en riktning inåt, förmågan att vara mild mot sig själv när man själv är den som har det svårt.
Utifrån syns medvetenhet knappt alls, den är ingen prestation man kan visa upp. Inifrån är det skillnaden mellan att bara reagera på livet och att faktiskt märka vad som händer i en, innan man agerar.
Utifrån är ondska något eget, en kraft. Inifrån är den brist på kärlek, och det som växer i bristen är girighet. Det finns inget ont i att en okunnig beter sig som en okunnig. Ondskan är den kunniges, som med vilje beter sig okunnigt. Det onda är temporärt och det goda är evigt. Botet är kärlek genom medkänsla i handling, ord och tanke, och det är ondskan man ska stoppa, inte den ondskefulle.
Sedd utifrån ser pliktkänsla ansvarsfull och pålitlig ut. Inifrån kan den vara tung, ett görande som styrs mer av rädsla för att svika än av egen vilja. Skillnaden mellan plikt och kärlek till uppgiften är ofta större än den ser ut.
Utifrån kan en psykopat verka charmerande, självsäker och orädd, ofta med en lätthet att ta plats och styra andra. Inifrån saknas kontakten med hjärtat. Den drivs av begär snarare än kärlek, hämtar sin energi ur att få det den vill ha, och ser sällan andras värde som likställt med sitt eget. Motsatsen, i den lek med orden som finns här, är saikopaten.
Utifrån kan en saikopat och en psykopat se förvånansvärt lika ut. Båda kan verka lugna och oberörda i stunder som skulle riva upp de flesta andra. Inifrån är skillnaden total. En psykopat saknar kontakt med hjärtat och möter världen genom begär, medan en saikopat är en lekfull motsats till det, fylld av kärlek och i full kontakt med den. Ordet är en vändning på namnet Sai, men tanken bakom det är enkel: lugnet i sig säger inget om vad som bär upp det.
Utifrån är samvete det som håller en inom vissa gränser inför andra. Inifrån är det en röst som talar oavsett om någon annan ser eller inte, och som är svårare att tysta ju mer man försöker.
Utifrån ser lycka ut som toppar, stunder då något gått vägen eller ett begär uppfyllts, och de måste hela tiden underhållas. Inifrån är sann lycka mittlinjen mellan topparna och dalarna: stilla, konstant och oberoende av bekräftelse. Den uppstår vid direkt kontakt med kärleken inom en själv och kan bara kännas genom en själv. Falsk lycka är att trampa vatten. Sann lycka är att kunna flyta, oavsett sjö.
Utifrån handlar sanning om att orden stämmer med det som hänt. Inifrån handlar den om att våga se det som faktiskt är, även när det gör illa eller krossar en bild man byggt upp om sig själv.
Utifrån är sinnet det som tänker, och kroppen det som behöver. Inifrån behöver kroppen bara näring, vatten och sol. Allt annat är sinnets begär, och sinnet och kroppens vilja tillsammans är djuret. Djuret ska tyglas, bit för bit så att det inte ryter ifrån, men det ska också hållas välmående, för det är det hjälpmedel man sprider kärleken genom. Frågan att ställa: behöver min kropp det här, eller är det djuret som vill?
Utifrån är själen ett ord som få vet vad de ska göra med. Inifrån är den det som upplever kropp, sinne och intellekt utan att vara något av dem. Den som lyssnar när sinnet pratar. Sinnena ger själen intryck och själen svarar med intuition, inte med språk. Den är för upptagen med den här världen för att höra sig själv, och därför är vägen till den att ta bort intryck tills bara det som ligger bakom uppmärksamheten är kvar.
Utifrån ser självdisciplin ut som viljestyrka, som att alltid göra rätt saker. Inifrån är den snarare en serie små återkomster, att gång på gång komma tillbaka till sin riktning efter att ha tappat den.
Utifrån kan självförnekelse se ut som osjälviskhet, som att sätta andra först. Inifrån är den ofta något annat, ett sätt att fly från sina egna behov istället för att möta dem, vilket sällan gynnar någon i längden.
Sett utifrån är självförtroende hur säker man verkar i tal och hållning. Inifrån är det snarare ett värde man tillskriver sig själv, oberoende av hur senaste prestationen gick.
Utifrån syns självkänsla knappt, den är inget man kan spela upp för andra. Inifrån är den grunden allt annat vilar på, känslan av att vara värd kärlek utan att behöva bevisa något först.
Utifrån kan skam se ut som tystnad, som att dra sig undan. Inifrån är den känslan att man själv är fel, till skillnad från skuld som handlar om att man har gjort fel. Den skillnaden är liten i ord men stor i vad den gör med en människa.
Utifrån syns skuld i ett ursäktande, i ett sätt att gottgöra. Inifrån är den en signal om att något man gjort inte stämde med det man själv står för, och att lyssna på den utan att fastna i den är hela konsten.
Utifrån är snällhet lätt att uppskatta, ett leende, ett hjälpande ord. Inifrån behöver den komma från ett fritt val, annars blir den bara ett annat namn för att inte våga säga nej.
Inom materiallära är sträckgränsen punkten där ett material slutar tänjas elastiskt och i stället börjar deformeras permanent. Jag använder ordet för samma gräns i kroppen, den punkt där stretching eller ansträngning slutar göra dig rörligare och i stället börjar skada dig. Att hitta sin sträckgräns handlar om att lyssna inåt och känna var gränsen går just den dagen, snarare än att pressa på blint.
Samma sträckgräns finns i allt man gör i livet, inte bara i kroppen. Pressar man sig förbi den, oavsett vad det gäller, riskerar man att förneka sig själv sådant man faktiskt behöver, tappa kontakten med sin egen entusiasm, eller helt enkelt skada sig och bli ledsen. Man tror ofta att man borde ha uppnått mer just för att man pressat sig hårdare, men resultatet blir i stället att man går bakåt snarare än framåt. Att vara snäll mot sig själv är därför viktigt. Sträckgränsen hittas genom kärlek för sitt inre, den kärlek som redan finns där.
Utifrån liknar sympati medkänsla, en varm inställning till någon annan. Inifrån är den mer avvaktande, man tycker om eller känner för någon utan att nödvändigtvis dela deras känsla på samma djup.
Utifrån är tillåtelse något man får av någon annan. Inifrån är den kärlekens form: att känna kärlek är att känna sig tillåten att existera precis som man är, att visa kärlek är att tillåta, och förlåtelse är tillåtelse riktad mot det förflutna. Den går också inåt. Att inte tillåta sig själv glädje, vila eller att bara vara är ett frihetsberövande som ser ut som disciplin.
Utifrån är en ursäkt några ord som säger att man ångrar sig. Inifrån betyder den bara något när den följs av en vilja att faktiskt göra annorlunda nästa gång.
Utifrån ser de tre nästan likadana ut, som synonymer för att veta något. Inifrån är det snarare en rörelse. Vetskap är det som kommer utifrån, en uppgift, ett faktum, något man läst eller hört. Det blir kunskap först när det möter det inre och prövas mot vad som känns sant, inte bara mot vad som stämmer på papperet. Den kunskapen är en egen kvalitet, något man bär snarare än något man bara vet om. Ackumuleras den över tid, och genom erfarenhet, blir den så småningom det man kallar visdom.
Utifrån syns välvilja i handlingar som gynnar andra. Inifrån är den en grundinställning till världen, ett antagande om att människor runt omkring i grunden vill väl, vilket gör livet lättare att leva.
Utifrån ser kärlek och att älska likadant ut i handling. Inifrån är att älska modigare, det är att välja någon eller något om och om igen, även de dagar det är svårt. Men till skillnad från kärlek, som är kravlös, bär älska ändå med sig ett krav. Det växer fram ur vad man tycker om hos den andra och vad man får tillbaka, snarare än att vara helt fritt.
Utifrån kan öde se ut som något som redan är bestämt, en väg man inte kan påverka. Inifrån är det snarare mötet mellan det som händer en och det man själv väljer att göra med det, vilket lämnar mer frihet kvar än ordet först antyder.
Inget begrepp matchade sökningen.
Vill du läsa mer om ett av begreppen på djupet finns en egen sida om självkänsla. Läs om självkänsla.
Har du tankar om det här: hej@bauder.se